Sofia Helena Isberg

”Med blomsterprakt i hårda träet Hon täljde Fädernas öden” står det idag nästan oläsligt på denna trädstam. Ja, på långt avstånd uppfattas denna minnessten, som en ekstam bland alla de andra ekarna. Kommer man närmare inser man dock, att ekstammen är utav granit. Att hedra Sofia Helena Isberg eller jungfru Isberg, som hon kallade sig själv, med en ekstam av sten är mycket passande. Eftersom hon var en träsniderska som bearbetade ek. Hon är född 1819 i Säby socken i Småland, men från 20 års ålder till sin död var hon bosatt i Motala. Där bodde hon med sin broder i en stuga.  

Jungfru Isberg snidade piphuvuden, tobaksdosor, urnor och cigarrställ. Sina verk utsmyckade hon med reliefer med främst historisk profil. Somliga urnor var sirliga med ibland hundratals figurer. Isbergs verk blev mycket uppmärksammade i Sverige och i hela världen vid världsutställningar. Konstakademien erbjöd henne en plats och drottning Josefina erbjöd sig att finansiera delar av studierna, men Isberg tillbakavisade bägge erbjudandena. Sin skicklighet åtnjöt hon inte vid någon skola, utan hon var helt självlärd. Inte heller blev hon rik, trots sin berömmelse. Detta berodde på att hon inte fordrade några större summor pengar vid försäljning av sina träverk. Istället föredrog hon faktiskt de enkla och fattiga förhållandena i stugan i Motala. Sofia Isbergs vackraste konstverk, som var en urna skildrande Bråvallaslaget, ägdes utav Anton Ridderstad själv. Denna urna hade tagit tre år att snida. Jungfru Isberg dog år 1875, om hon nu verkligen var jungfru?